Julia Ivarsson

 

Jag har av någon anledning haft väldigt mycket tid till att fundera under de gångna veckorna sedan skolan började igen. Det känns som att jag inte gör något annat än att fundera, fundera på vad helgerna har att erbjuda, fundera på hur min studentmössa ska se ut, fundera på när jag behöver plugga psykologi, fundera på om jag kommer ha en hel frisyr om några månader, fundera på hur hur framtiden över lag kommer utforma sig. Jag skulle inte vilja påstå att jag är rädd för framtiden, jag önskar bara att jag visste vad jag ville göra. Och att jag trivs så pass bra i den tillvaron jag befinner mig i gör ju det hela mycket svårare, just nu vill jag inte lämna tryggheten jag har i skolan och allt runt omkring det. 

Det känns bara så overkligt att jag helt plötsligt går i trean på gymnasiet, när jag nyss gick med nervösa steg på   samma skola för två år sedan och allt var så nytt, då jag ständigt upptäckte och lade märke till nya saker. I ärlighetens namn skulle jag nästan kunna säga att jag är avundsjuk på ettorna, de anar inte hur mycket roligt de har framför sig. 

Dag ut och dag in ser jag hur det börjar bli höst ute. Det räcker inte längre med en tunn jacka, en kofta behövs också. Halsduken har åkt på den med och jag har även invigt mina egna svarta, låga Dr. Martens som jag köpte för en tid sedan. När man är van vid att gå med ett par Converse tajt åtsnörade om fötterna så känns det plötsligt som att man går runt med betong på fossingarna när man bär Docsen, men det är en vanesak! 

 

 

Det är roligt vad man kan göra med hjälp utav ett stativ och långa exponeringstider när man en kväll, när man precis släckt sänglampan, ser hur strimmor av ljus från gatulyktorna utanför smyger sig in upp på väggen genom persiennerna.

 

 

Ta mig tillbaka till 30 augusti när jag, tillsammans med med ett helt folkhav sjöng med till Viva la vida. Jag får rysningar bara jag tänker på hur mäktigt och underbart det var. Åh.

Man brukar ju säga att tiden går fort när man har roligt. Jag har nog haft väldigt roligt den senaste tiden för när jag tittar bland bilder från de gångna dagarna märker jag att jag har hunnit med en hel del. Självaste Fredrik Reinfeldt var på besök på Roden i början av veckan. Johanna har sovit på en madrass nedanför min säng två nätter i rad. Oliver m.fl. ordnade en lärakänna-dag för ES och MP. Min älskade vän Emma har gått och blivit mydig, detta firades så klart med fika och presenter hemma hos Burmans. Jag, tillsammans med Johanna, Emma, Sara, Klara och Andreas begav oss till Stadion i torsdags för att se Coldplays spelning. Det var bland det bästa, häftigaste och mest otroliga jag har upplevt i hela mitt liv. Jag fick gåshud när publikhavet på över trettio tusen personer fortsatte köra till "Viva la vida" trots att Chris Martin hade slutat sjunga. Åh. Glada, trötta och i extas tog vi en sen buss hem till Norrtälje igen.

På fredagen körde Ted ut oss (Johanna, Hannes, Andreas, Johanna och jag), ut till Häverödal där festligheter väntade. Massor med nytt folk och mycket skratt. Klockan sju morgonen där på vaknade jag på soffan, iklädd gårdagens kläder och smink, sånt händer ibland. Väl hemma igen orkade jag inte hålla ögonen öppna, så det blev en tupplur till. Lördagkvällen till ära jobbade jag och Sara på Norrtälje gummicentrals årliga fest, riktigt kul var det, och mycket dricks gick vi hem med.

Idag blev det en fika på stan med bästis. Har även försökt strukturera upp mitt liv lite, har fyllt i kommande uppgifter och evenemang i kalendern. Insåg då att det faktiskt är en del saker som ska hinnas med under det kommande läsåret. Hjälp.