Julia Ivarsson

 

Jag har av någon anledning haft väldigt mycket tid till att fundera under de gångna veckorna sedan skolan började igen. Det känns som att jag inte gör något annat än att fundera, fundera på vad helgerna har att erbjuda, fundera på hur min studentmössa ska se ut, fundera på när jag behöver plugga psykologi, fundera på om jag kommer ha en hel frisyr om några månader, fundera på hur hur framtiden över lag kommer utforma sig. Jag skulle inte vilja påstå att jag är rädd för framtiden, jag önskar bara att jag visste vad jag ville göra. Och att jag trivs så pass bra i den tillvaron jag befinner mig i gör ju det hela mycket svårare, just nu vill jag inte lämna tryggheten jag har i skolan och allt runt omkring det. 

Det känns bara så overkligt att jag helt plötsligt går i trean på gymnasiet, när jag nyss gick med nervösa steg på   samma skola för två år sedan och allt var så nytt, då jag ständigt upptäckte och lade märke till nya saker. I ärlighetens namn skulle jag nästan kunna säga att jag är avundsjuk på ettorna, de anar inte hur mycket roligt de har framför sig. 

Dag ut och dag in ser jag hur det börjar bli höst ute. Det räcker inte längre med en tunn jacka, en kofta behövs också. Halsduken har åkt på den med och jag har även invigt mina egna svarta, låga Dr. Martens som jag köpte för en tid sedan. När man är van vid att gå med ett par Converse tajt åtsnörade om fötterna så känns det plötsligt som att man går runt med betong på fossingarna när man bär Docsen, men det är en vanesak!