Julia Ivarsson

2011 lider mot sitt slut. Det här året har gått så otroligt fort. Har nämt det i ett flertal inlägg. Men seriöst, jag förstår inte att året i princip är slut redan.

Ett ord som skulle beskriva det här året på bästa sätt är Omtumlande. Hela året har verkligen varit som en bergochdalbana! Vissa perioder har jag känt att livet inte har kunnat vara bättre, men också har jag varit där då jag har känt precis tvärtom. I början av året sjönk jag ner i en svacka då och då för att jag oroade mig över att mitt hår började falla av en andra gång. Försökte dock att lägga dessa tankar åt sidan och satan vad roligt jag har haft det tillsammans med mina vänner. När sommarlovet närmade sig hade jag tappat så pass mycket hår att det knappt gick att dölja längre, därför tog jag mod till mig, tillsammans med Johanna, och berättade för klassen hur läget var. Jag var så otroligt nervös över vad alla skulle säga och tycka, helt i onödan egentligen, för de mötte mig med öppna armar, som jag egentligen visste att de skulle göra.

"Trots att jag omges av människor som gör livet mycket bättre är det svårt att hålla humöret uppe. Lika snabbt som jag är på topp, lika snabbt når jag botten igen. Jag vill att folk runt omkring mig ska känna till det men inte fan har jag modet till att berätta."
 
Så skrev jag i maj i år. Vid den tidpunkten trodde jag aldrig att jag skulle våga berätta, men jag gjorde det.
Sommarlovet kom och vi välkomnade det på bästa sätt! Den kvällen och natten var så otroligt rolig och jag kunde inte ha fått en bättre start på den långa ledigheten.
Under lovet jobbade jag väldigt mycket och tiden bara sprang i väg, men jag hann ändå besöka både Singö, Fredlarna, Spillan och Vätö. Dock Inte Raggarön... Mickis - det tar vi nästa sommar! 
Jag och Johanna följde i alla fall traditionen att sätta oss vid en fin plats och lyssnade på Miike Snow.  

När skolan närmade sig hade jag tappat otroligt mycket hår. Största delen utav lovet bar jag hatt för att dölja det. Men det kom till en punkt då jag helt enkelt inte pallade längre. Hatten var ju tvungen till att åka av förr eller senare och då skulle folk i alla fall se mitt håravfall. Egentligen vågade jag inte, men innan jag åkte ut till Fredlarna gick jag till min frisör och rakade av mig håret. Ni anar inte hur skumt det kändes att se sig själv utan hår..! Det kändes så otroligt konstigt att lägga sig i sängen den kvällen och att inte känna något hår som föll framför ögonen.

Det blev den sextonde augusti och jag och Emma tog det mest spontanta beslut vi någonsin har gjort tror jag. Vi fick nämligen för oss att börja på naturvetenskapliga programmet på Roden. Så vi testade. Bytte klass och träffade nya människor. I en vecka haha. Saknaden efter de gamla fina klasskamraterna blev för stor. Så besöket i NVs korridorer var inte långvarit utan vi var snabbt tillbaka på hemmaplan!
Nog kändes det allt annorlunda och ovant och läskigt Och nervöst att komma tillbaka till skolan med ett helt nytt utséende, ett utséende som jag inte hade valt själv precis... Alla andras åsikter var vad jag brydde mig om. Hur skulle alla andra reagera? Skulle de behandla mig på samma sätt som de gjort tidigare? Skulle de skratta? Skulle de tycka att jag var ful? Och så vidare och så vidare.

I vilket fall som helst så tog jag mig i kragen och kämpade på på bästa sätt. Men även under årets andra hälft har jag fallit ner i svackor vid olika tillfällen. Jag har blivit arg och förbannad för att jag har blivit tvungen att se ut så här. Att jag inte kan vara kvinnlig på samma sätt genom att ha långt svajande hår. Sen har jag försökt inse att det finns saker som är tusen gånger värre. Dessa tankar kommer och går hela tiden, och de lära de fortsätta göra ett bra tag framöver. Tills jag helt enkelt har slutat bry mig om i fall folk tycker att jag är snygg eller inte.

Om man bortser från mina dippar så har haft en otroligt rolig första termin under mitt andra gymnasieår. Mitt intresse för fotografering av blivit större och jag har faktiskt utvecklats mycket inom ämnet vilket jag tycker är väldigt roligt. Jag skulle kunna påstå att jag blev lite småkär när hösten närmade sig och jag var riktigt glad över det ett där ett tag. Men allt blir ju inte som man tänkt sig, och den lyckan blev tyvärr inte långvarig.
Jag har skaffat mig nya bekantskaper under året och redan funna vänskapsband har blivit ännu starkare. Jag har under året fått klart för mig vilka personer som faktiskt spelar roll. Jag har gjort saker som jag aldrig i mitt liv trodde att jag skulle våga. Jag har skaffat mig en drös med roliga och härliga minnen. Jag har vuxit jättemycket som människa, tack vare min familj och mina vänner. Det stöd ni alla har gett och fortfarande ger mig växer inte på träd. Jag är så otroligt tacksam, även om jag är sämst på att visa det.

Det här sammanfattar nog 2011 på bästa sätt. Ni får ursäkta för att inlägget kretsar så mycket runt mitt jäkla håravfall, men faktiskt så har det här året handlat väldigt mycket om just det och det har som sagt påverkat mig väldigt mycket. Nästa år ska jag hålla tummarna för att det börjar växa ut ordentligt igen. 
Dock måste jag faktiskt erkänna att året inte slog 2010. Det året är ganska svårslaget måste jag få lov att säga.
Därför ska 2012 bli bättre. Det ska bli så himla bra. Jag ska försöka att göra det bästa utav de situationer jag hamnar i och jag vill bli psykiskt starkare. Att hitta kärlek vore ju inte helt fel. Men det är bara och vänta och se, innan jag vet ordet av så borde det ju bli min tur.
Vi får se om 2012 kommer passera lika fort som det här året.

Nu är det ju faktiskt den 31 och om några timmar kommer jag, tillsammans med mina vänner, att fira in det nya året. Fy satan va roligt vi ska ha det!
Gott nytt år allihopa! Vi hörs nästa år!


Exakt ett år sedan.

Jag tycker det är ganska patetiskt att det fortfarande finns folk som skrattar åt saker som är annorlunda. Igårkväll när jag gick hem från två kompisar hörde jag nämligen några äldre killar göra just det när jag gick förbi dem. Jag sa ingenting just då, men ångrade mig direkt efteråt. Hade bara velat bett dem att dra åt helvete. Det är så lätt att vara efterklok!
Har försökt att skaka av mig detta men det är ändå så synd. Det känns som att det är typiskt småstadsfasoner.. att skratta åt sådan som man inte ser varje dag. Samtidigt kan jag faktiskt tycka lite synd om killarna i fråga. Jag tycker faktiskt att det är riktigt jäkla patetiskt att man i detta årtionde skrattar åt folk som inte ser ut som alla andra, men det är väl bara ett tecken på att de lever i brist på intellekt.

Det är sådana här saker som gör att jag ibland blir så himla feg. Situationen hindrar mig så himla mycket..! Men det vill jag inte. Jag vill bara inte att folk ska se ner på mig eller behandla mig annorlunda. Jag vill liksom inte att det ska kännas besvärligt att träffa nytt folk, jag vill bara kunna se det som något roligt! Självklart tycker jag det men de andra tankarna finns alltid i bakhuvudet.
På nyårsafton kommer det vankas trevligtheter och då vill jag bara kunna släppa loss och ha kul, UTAN att behöva tänka på om folk tittar konstigt eller inte.

Mitt nyårslöfte ska bli att jag måste bli bättre på att stå upp för mig själv och att jag ska kunna släppa loss fullt ut!

"Don't cry. Just say Fuck you and smile."

Dan' före dopparedan' lider mot sitt slut och idag har hederligt julstök stått på schemat; städa, pynta, köpa och slå in de sista julklapparna, klä granen och så vidare och så vidare! Sitter just i detta nu och tittar på Bingolottos uppersittarkväll. 
 Allt är i sin ordning och det mesta känns bra inför imorgon, det ända som inte känns så passande är att jag har gått och blivit förkyld... Hostar och snuvar som jag vet inte vad. Men men, det finns värre saker.
Snart ska jag lägga mig i min nybäddade säng och invänta tomten.
Take care ♥

Blev positivt överraskad imorse när jag såg att marken faktiskt var vit! Äntligen snö!
Idag har jag haft tre lektioner, med en väldans lång håltimme där emellan. Tog tillvara på den tiden på bästa tänkbara sätt - genom att spela kort. Fick mig ett stort antal skrattanfall! Så härligt.
Något som gjorde det hela ännu bättre var att saknade Petra kom gåendes in genom dörren! Herregud vad chockad jag blev! Så kul att hon är hemma i Sverige igen! 
 Julkänslorna börjar nog faktiskt sakta men säkert att krypa fram. Att se att hustaken var täckta av snö hjälpte det hela på traven.

För övrigt kan jag nog påstå att jag har köpt den gulligaste tygpåsen någonsin! Elmo, Cookiemonster alla andra från Sesame Street pryder dess utsida mihi. Köpt på American Apparel!

Igår tog jag bussen in till Stockholm med Johanna och Lisa för att kolla efter julklappar.


Efter en bit på vägen så det ut så här. Jag fick alltså se mitt första riktiga snöfall denna vinter. Oturligt nog hade det snöfallet förvandlats till regn när vi väl var framme...


Väl inne i city kunde man inte slita blicken från de fina juldekorationerna.

Åt och och drack jättegott på ett mysigt fik inne på Pub; chailatte tillsammans med en kyckling- och mozarellamacka. Nom nom säger jag bara.
Såg ut som en troll med min luva...

Roligt att leka med skärpa och ljus i bakgrunden.

Idag sov jag till klockan tolv. Åt lite frulle och sen har jag tränat.
Fjärde advent redan, my god... Sex dagar kvar till julafton. Julkänslor=noll at the moment.
NU: Middag!

De senaste fyra dagarna har bara susat förbi. Helt galet.
 Idag kom jag till skolan för att ha en lektion, plus att se julteatern som bl.a mina klassbuddies Oliver och Andreas medverkade i. Det var dessutom Oliver som låg bakom en väldigt stor del av arbetet. Så jäkla duktiga var de! Älskar att det faktiskt finns människor som kan klä ut sig och verkligen bjuda på sig själva utan att skämmas. Borde finnas mer sådant folk.
 Efter skolan blev det mysfika på stan med gullisar och sedan gick jag och Johanna och till gymmet.
Imorgon är det äntligen fredag och då vankas julshow på media! Lookin' forward to it!
Sen hade jag tänkt ta helg. Ni också eller?

Ih kan inte förstå att jag ska få se och höra ett av världens bästa band spela live om 8 månader och 15 dagar ♥

Idag har jag skrivit nationella i matte. Kan inte påstå att det gick jättebra, men inte jättedåligt heller faktiskt. Så något mellanting med andra ord. Jag har också köpt mina första två julklappar.
Jag har noll julkänslor för tillfället... En gnutta snö kan väl falla? Snälla...

Hello allihopa. Med mig är det bra. Skolan flyter på bra. Idag är det exakt två veckor kvar till lov. Kan inte förstå att det har gått så fort. Snart har jag redan hunnit mig igenom min halva gymnasietid(?!?!). Nästan att det går För fort om ni frågar mig.
 Idag var det julbord till lunch, mums. Vi julpyntade även korridoren också, fick därefter höra att jag hade glitter i ansiktet ett x antal gånger. Får skylla få att jag hade dekorerat med otroligt glittriga julkulor. Något som gjorde min dag var att jag fick reda på att Miike Snow har släppt sin första singel från kommande skivan! Vill ni njuta i 3 minuter och 56 sekunder så tycker jag att ni kan klicka här.

Ibland undrar man ju bara varför saker och ting inte kunde vara lika enkla och självklara som i filmer. Eller hur?

Då var det en ny vecka igen! Nedräkningen till lovet håller på för fullt - snart två veckor kvar bara! I lördags hade Roden öppet hus, jag tog mig då i kragen och gick upp relativt tidigt på morgonen för att medverka! Jag, tillsammans ett par andra tjejer var inne i studion och hade en fotografering med franskt tema, riktigt kul var det! Tror att resultatet blev bra också.

Jag kan inte förstå att 1 december redan är här, och att det redan är den 2 om 35 min..
Efter en otroligt lugn dag pallrade jag och Borgis oss upp till gymmet och tränade! Kvällen har spenderats framför teven med mamma och tekoppen.
Vet inte varför jag är vaken egentligen, borde sova. Eller oj, just det.. glömde bort att jag har sovmorgon till 12.25 imorgon mohaha.

Jag måste göra en julklappslista, har för tillfället ingen aning om vad jag ska köpa till mina nära och kära(!!).
HUGS&KISSES