att lämna tryggheten bakom sig och gå vidare

Skrivet: 2013-06-11 Klockan: 17:23:00
Så mycket har hänt, och så mycket händer här och nu. Det känns helt surrealistiskt att jag blev klar med alla mina gymnasiala uppgifter igår. Det känns helt surrealistiskt att betygen är satta. Det känns helt surrealistiskt att jag har tömt mitt skåp och lämnat in alla mina böcker. Det känns helt surrealistiskt att vi ordnade med dekorationer till flaket idag. Det känns helt surrealistiskt att jag faktiskt tar studenten om tre dagar, tre dagar!!! 
 
Mitt mantra den senaste tiden har varit "Jag tar studenten snart, jag tar studenten snart, jag tar studenten snart..."Ändå förstår jag fortfarande inte att det är sant. Jag har längtat så, det har jag verkligen. Egentligen struntar jag i om det regnar på fredag, jag kommer ha roligt oavsett. Dock kan jag inte låta bli att bli otroligt sentimental. Igår började jag gråta för ingenting. Skolan och klassen har varit min trygghet under snart tre års tid och nu är det tänkt att man ska klara sig på egen hand. Förhoppningsvis kommer det inte vara några problem. Hoppas bara jag inser snart vad jag vill göra till hösten. För ett år sedan vid den här tiden visste jag var jag skulle befinna mig till hösten. Nu vet jag inte ens vart jag befinner mig om en vecka eller en månad. 
 
Dessa snart tre gångna år har utan tvekan varit mina bästa och mest glädjebringande hittills.Som jag har nämnt massvis med gånger här så är jag otroligt tacksam över att jag har fått dela dem tillsammans med mina klasskamrater. Nog för att jag har insett att jag egentligen inte vill arbeta inom mediabrancshen, men finare människor att gå tillsammans kan man inte få tag på. Tack för att ni har fått mig att orka ta mig igenom sena, mörka och kalla vintereftermiddagar. Tack för att ni har haft överseende med mina konstiga kommentarer och det faktum att jag skrattar åt mina egna skämt allt för ofta. Tack för att ni har fått mig på bättre humför i princip varje dag även när vardagen har varit grå och tung. Och av hela mitt hjärta; tack för att ni alltid såg mig för den jag är och stöttade mig när jag i tvåan kämpade med att känna mig trygg i mitt "frisyrlösa" utseende. Att det var en utav de tuffaste perioderna i mitt liv är ett faktum, men ni lindrade det hela så otroligt mycket. Det är jag evigt tacksam för. 
 
Det är väl egentligen på fredag som mitt liv börjar på riktigt. Och ändå känns det som att jag aldrig tidigare har levt så mycket som jag har gjort sedan jag klev in i mediakorridoren den 19 augusti för tre år sedan. Jag vet inte om jag är redo än, men på fredag ska jag ha så roligt som jag aldrig har haft. Jag ska lämna Rodengymnasiet, mediakorriodren och Mp10 bakom mig med ett leende på läpparna. Jag har vuxit mig stark, jag kommer gå ut med väldigt bra betyg och jag har knutit band med människor jag inte kommer släppa i första taget. 
 
Hej livet. Förbered dig, för nu snart kommer jag. 

KOMMENTARER
KOMMENTERAT AV: Sara Borg
Skrivet: 2013-06-13 Klockan: 00:14:31 | BLOGGADRESS: http://saraborgsblogg.blogg.se

Nu grinar jag.

Oavsett vart vi tar vägen i framtiden, om vi ses eller inte, så kommer även jag se tillbaka på den här tiden som den bästa i mitt liv. Du är en stor del av det.

Och Julia, du var redan stark. Vi hjälpte dig bara att inse det själv.

KOMMENTERAT AV: millejor
Skrivet: 2013-06-19 Klockan: 12:48:46 | BLOGGADRESS:

Vilken fin sammanfattning av dina gymnasieår! Det blev ju så bra!





SKRIV DIN KOMMENTAR HÄR:

NAMN:
Spara mitt namn

E-POST:

BLOGGADRESS:

KOMMENTAR:

Trackback
RSS 2.0