Julia Ivarsson

Mina naglar får täckas av ett himmelsblått nagellack ett tag framöver. Jag och mina koffenälskande vänner köper våra muggar med kaffe i skolan. Lyssnar sönder Imagine Dragons hårresande bra låtar. En kväll väljer jag och några klasskompisar att stanna kvar i skolan för att plugga, detta resulterar istället i skratt och diskussioner i stora mängder. Det är såna här små guldkorn eller ska jag säga kickar, som gör att man orkar med sega eftermiddagar och mörka iskalla januariveckor. En tripp till Stockholm med en bästa vän likaså. Jag känner att jag mår bra nu. Rädslan och ängslan inför framtiden försöker jag koppla bort för att istället kunna ta tillvara på den fina, roliga, upplevelserika och galna tid som är här och nu. Det är ju trots allt ett kapitel i mitt liv som inte kommer tillbaka, och det är nog det jag måste intala mig själv, att uppskatta det som händer precis just nu. Jag kan ju dessutom inte påverka att min skolgång snart kommer till ett slut. Att låsa fast mig själv vid den trogna gamla skinsoffan i vår korridor lär ju inte vara något alternativ, skämt o sido. Att kunna ha framförhållning, blicka framåt och planera är något som jag vill bli bättre på, så länge jag inte tappar bort förmågan att kunna njuta och leva i presens, måste sluta tänka för mycket i imperfekt och framförallt futurum. I vilket fall som helst så tåls det åter att nämnas, det faktum att mina klasskamrater får mig att må bra när annat känns skit, är så otroligt tacksam för det.