Julia Ivarsson

Hon påverkar mig med samma kraft som månen påverkar ebb och flod. Vare sig vi dansar på Mobergs dansgolv tills fötterna värker eller dricker kaffe hemma hos mig eller om vi sitter på en buss och delar på ett par hörlurar medan jag läser en bok och hon tittar ut genom fönstret ut över det vackra snötäckta landskapet eller om vi ligger raklånga på hennes säng och tittar rakt upp i hennes vitmålade tak och varvar tystnad med åsikter, tankar och funderingar kring var sjutton vi ska ta vägen efter studenten... så är jag bara så glad. Så himla glad och tacksam över att jag har henne. När jag vill dela skratt, gråt, förtvilvan, ilska, extas, oro, irritation, rädsla men framförallt glädje, då vet jag att hon är där. Tre år och fem månader utav vänskap känns som en livstid.