kaffe & böcker & musik & lov & vänner & känslor
Skrivet: 2013-02-26 Klockan: 23:18:00
Förra fredagen hade jag bokat bord för mig och Johanna på restaurang På G. God mat, god dryck och fint sällskap. När klockan var sju minuter i tio insåg vi hur godissugna vi var. Vi slängde därför på oss våra ytterkläder och gick med raska steg till Hemmakväll där vi plockade på oss varsinn påse med lösgodis.
Dagen därpå fyllde min älskade mamma år. En stor bukett tulpaner och paket fick hon på morgonen. Mot kvällen kom släkt och vänner hem till oss för att fira och äta middag. Jag var dock inge vidare social vid middagsbordet så värst länge då jag ägnade största delen utav kvällen uppe på mitt rum. Att ägna en lördagskväll åt studier var väl ingen höjdare. Det kändes dock bättre när Johanna smög in i mitt rum klockan fem på morgonen efter en utekväll inne i stan. På söndagen åt vi drömfrukost och under eftermiddagen satt vi i mitt rum och lyssnade på nostalgimusik samtidigt som vi drack kaffe och målade naglarna i pastellfärger.
Har under förra veckan lyckats bocka av massvis med skoluppgifter. På måndagen ordnade jag, Jolene och Emma en fotografering till en uppgift i foto C på mindre än tre timmar. I sådana sammanhang är det väldigt lite tid. Men vi klarade det, och det kändes otroligt bra efteråt. Har även upplevt hur det är att läsa en så pass bra och gripande bok att man kommer på sig själv med att sitta och hulka. Satt i sängen på onsdagskvällen och kände hur mina ögon blev tårfyllda. Boken Förr eller senare exploderar jag av John Green är så otroligt fin men hemsk på samma gång.
Torsdagen var lång. Lång men händelserik och fin. Efter några timmar i skolan blev jag hembjuden till Anna uppe på Campus över en kopp kaffe. Hon har precis flyttat in i en otroligt mysig liten etta med fina stora fönster i österläge. Blev så sugen på att ha något eget i den stilen när det är min tur att flytta hemifrån. Trots att samvetet knackade mig på axeln då jag hade en stor rapport att skriva så blev jag kvar hos henne i flera timmar. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag ser henne nästan som en storasyster. Vi har känt varandra sedan barnsben och hon har alltid så bra råd att delge mig. Alla borde ha en Anna nära tillhands. Rapporten på projektarbetet som väntade på att bli färdigskriven skulle lämnas in på fredagen, alltså dagen därpå. Jag hade alltså inget annat val än att skriva färdigt den. Jag har kommit underfund med att jag arbetar som bäst under press... Klockan tre på natten var rapporten i stort sätt färdigskriven och jag kunde äntligen släcka lampan.
På fredagen hämtade Borgis mig med bilen klockan nio. Vi åkte till Flygis och köpte med oss fyra olika sorters knäckebröd. Dessa skulle vara med i vår produktfotografering till projektet vi arbetar med på mediaproduktionen. Att spendera en för- och eftermiddag med Borgis inne i fotostudion var riktigt fint. Under tiden vi monterade, placerade, ordnade och plockade lyssnade vi på Kent, och gång på gång ställde vi oss frågan hur det är möjligt att någon kan skriva så vackra och häpnadsväckande bra texter. Att sedan få skriva ut och lämna in den där förbaskade rapporten var bara en sådan stor lättnad. Borgis och jag delade upp vårt inköpta knäckebröd systerligt, och när jag kom hem gjorde mamma och jag i ordning kaffe samt ostmackor. Jag läste de första sidorna i Tårka aldrig tårar utan handskar tills jag begav hem till Johanna där pizza med vänner och familj väntade. Gott och trevligt som vanligt.
Lördagen var en dag med massor av känslor. Ilska, oro, sorg men ändå glädje och lycka framförallt. "Pappas födelsedag" stod inringat i kalendern och jag fick bara en stor klump i magen. Det faktum att jag inte kunde träffa min pappa och säga grattis, det faktum att jag inte ens kan minnas ett exakt datum eller ens år när vi sågs senast gjorde bara så ont. Det gör alltid ont. Det gör ont varje dag. Det som är värst är väl att jag vet att vi hur lätt som helst skulle kunna ses, bara det att han inte förmår att erkänna sina snesteg genom åren, vilket jag stör mig på något kopiöst. Hela situationen är som ett infekterat sår. Jag vill förlåta. Kanske det är ett tecken på att jag har vuxit, ingen människa mår bra av att gå och älta. Men jag vill inte heller se det förgångna som något oviktigt, jag vill att han ska förstå vad hans agerande har haft för betydelse. Att förlåta är verkligen en av livets stora gåtor.
Jag och mamma gick i alla fall hem till Anna på eftermiddagen och åt födelsedagsfika, hon fyllde år tidigare i veckan nämligen. Jag kände att jag var tvugen att låta bilden på hallonefterrätten vara i färg, man blir ju så glad av att titta på den och dess härliga nyans. Sofia och Sofia kom sedan hem till oss en snabbis.
Mot kvällen väntade lite festligheter hemma hos Viktor. Tillsammans med nio fina prickar hade jag en mycket härlig lördagskväll. Seriösa och viktiga samtal varvades med hög musik, fuldans och skratt i stora mängder.
På söndagsmorgonen åt jag frukost länge. Läste ett repotage om Oskar Linnros och åt kanelknäcke från fredagens produktfotografering. Den enda kraftansträngingen jag gjorde den dagen var att gå till Flygis för att handla havrebollar och naturgodis. Det är faktiskt tillåtet att vara lite slö ibland.
Igår vaknade jag upp utvilad och insåg att jag hade lov. Det faktum att solen sken gjorde det hela mycket bättre. Slog en pling till min mormor som bjöd över mig på kaffe. På vägen dit lysnade jag på Oskar Linnros nya singel och invigde solglasögonen för i år. Att sedan sitta där i köket hemma hos mormor och lyssna på vad hon och hennes gamla vänninor har haft för sig den senaste tiden, hur hennes nya äggklocka inte ringer tillräckligt högt eller att hon har kommit en bra bit på pippi-tröjan hon stickar åt Maja, det är bara så rogivande på något sätt. En slags trygghet. Doften är densamma som när jag var barn, det luktar fortfarande lika gott.
På kvällen kom Johanna hem till mig. Vi satt sent in på kvällen och åt onyttigheter.
Konstaterade imorse att den första koppen kaffe på morgonen är den godaste på hela dagen. Slängde på mig kläder och gick sedan hem till Anna och Klara. Vi stekte de godaste pannkakorna och tog igen missad tid. När jag gick hem låg solen lågt och den speglades så fint i Norrtäljeån.
Ska njuta av ledigheten nu.
KOMMENTARER
Trackback
