Julia Ivarsson

Saker förändras. Situationer förändras. Det känns till och med som att människor förändras, kan dock inte säga exakt hur. Någonting är det som känns annorlunda i alla fall. I de senaste inläggen har jag skrivit att tiden går så fort, och det tycker jag att den gör fortfarande. Det har gått hela sex veckor sedan jag var i skolan på riktigt. Två lov och fyra veckors praktik har hunnit passera. Både studentmössan och klänningen är nu hemma hos mig. Nu måste jag bara ut på jakt efter ett par passande skor. Om en vecka är det exakt två månader kvar tills det är dags, helt ofattbart. 

 

Denna vecka har jag fått testa på hur det kan vara att bo själv under en längre tid då mamma har varit uppe i fjällen och Sara har varit i London med några kompisar för konsert och shopping. Måste säga att det har varit väldigt, väldigt skönt. Visserligen har Johanna agerat sambo haha, inget mig emot. Vi har spenderat i princip alla av lovets dagar tillsammans på ett eller annat sätt. Frukostar, luncher, middagar, Stockholmsbesök och sovsällskap. Det kan i de mest oanade situationerna slå mig hur mycker jag älskar den människan. Saker runt omkring mig må byta skepnad, men vår relation förblir alltid densamma, om inte bättre, ju längre tiden går. 

 

En del saker går i oönskade riktningar, det händer oss alla ibland. Samtidigt kan situationer utforma sig på ett oväntat sätt, ett positivt sätt. Varken jag eller någon annan kan veta hur vår tillvaro kommer se ut om en dag, en vecka, en månad eller ett år. Men just nu är jag bara väldigt glad, och jag hoppas jag kommer kunna få vara det ett bra tag till framöver.