all of these thoughts
Jag är nyfiken, men ändå rädd för vad framtiden har att erbjuda.
Kan inte en sån där glödlampa tändas ovanför mitt huvud som gör att jag vet precis vad jag vill göra. Jag gillar inte att gå runt helt ovetande, det räcker gott och väl att inte veta om allt mitt hår kommer växa ut, eller om jag kommer tappa det igen.
I och för sig är framtiden något okänt för alla, så detta är jag väl inte ensam om.
Men man vill ändå vara säker på att allt löser sig. Att jag hittar ett jobb, att jag får uppleva saker, att jag hittar någonstans att bo, att jag lär mig att tvätta och betala räkningar och allt vad att bli vuxen innebär.
Tiden går så galet fort, det känns inte som att det var allt för länge sen jag velade inför gymnasievalet t.ex. Och nu sitter jag här, mer än halvvägs igenom hela min gymnasieutbildning.
Julia, det är få förunnade som vet precis vad de vill göra efter gymnasiet. Grattis till dem liksom! Haha. Men man behöver verkligen inte veta vad man ska göra efter gymnasiet. Titta bara på mig, det tog över fyra år innan jag började plugga, och jag vet verkligen inte om jag har valt rätt studier. Men det som det handlar om är att man måste våga! Jag önskar att jag hade vågat lite tidigare, men inte mycket, kanske bara ett år eller så. Då det senaste året hemma inte gav mig så mycket. Men annars så har jag ju hunnit med en hel del annat, och det tycker jag är något som är jätteviktigt! Se till att skaffa dig ett jobb (vilket kan kännas motigt, men det löser sig ALLTID!), spara pengar, stick ut och res (själv eller med någon du vet att du verkligen FUNGERAR ihop med!!), gå småkurser på medborgarskolan eller liknande i saker som du intresserar dig för, dra iväg som au pair, eller åk till spanien och plugga språk, åååh världen är din Julia, kör bara! :)
