Julia Ivarsson

 

Första advent, andra advent, tredje advent... Tiden går fort. Överlag är jag väldigt nöjd med tillvaron just nu, ändå känns det som att jag går och väntar på att något ska hända, utan att veta vad. Saker förväntas av en, tiden ska räcka till, orken ska finnas där. Prioritera rätt ska man göra, men hur lätt är det alla gånger? Mycket har hänt sen jag skrev sist i alla fall. Sara och jag satt i köket och pluggade en måndagkväll. Har ätit världens saftigaste saffransbulle. Det som liknar vitt dun som faller från himmlen tycks ha kommit för att stanna, vilket har resluterat i många tag med skyffeln. Förra året vid den här tiden var marken knappt vit överhuvud taget. Mami och jag tog oss kragen och bakade egna lussakatter som blev förvånatsvärt goda. Märta bjöd mig på middag och drink på restaurang På G för två fredagar sedan, supergott och supertrevligt var det. Hängde där tillsammans med henne och andra goa vänner under kvällen. Kvällen därpå umgicks vi några klasskamrater hemma hos Viktor. 

 

Jag har besökt frisören och nog ser min frippa annorlunda ut, riktigt ljust är det nu, gillar det verkligen! Något nytt men ändå bekant eftersom att jag såg ut så här på ett ungefär innan jag drabbades av håravfall för andra gången. Är mycket nöjd nu i alla fall. På torsdagen då lucia ägde rum tog jag och Johanna bussen till Täby efter att skolan hade bjudit på pepparkakor, lussekatter och varm choklad. Väl i Täby centrum gav vi oss ut på jakt efter julklappar till nära och kära. Det hela avslutades med fika på Espresso House, jag drack då den godaste latten jag någonsin druckit. Omnom. Åt pizza med Johani, Emso och Ida förra fredagen, ack så det var. Julhandling och fika med mami stod på schemat på lördagen, vi gjorde även ett spontant besök hemma hos min moster där kusiner och kusinbarn befann sig. Finns det något gosigare än bebisar? 

 

Den hittills gångna veckan har varit en blandad kompott. Stress och fullspäckat schema bland nära och kära har tyvärr en tendens att orsaka onödigt jobbig stämning, men annars har jag tillsammans med mina klasskamrater räknat ner dagarna till det efterlängtade lovet som äntligen är här. Vi firade in det igår med lunch. Jag kan inte förstå att endast en liten termin återstår innan det är dags för mig att ta studenten. Det känns otroligt läskigt, oroväckande, sorligt, roligt, nervöst och spännande på samma gång.