Julia Ivarsson

"Man behöver verkligen få utlopp för alla känslor och tankar som trycker inuti
stängda dagböcker och preskiberade worddokument."

Jag kunde inte ha formulerat det på ett bättre sätt. Herregud vad tankar och känslor kan ta upp mycket tid ibland. Går och tänker tillbaka på hur läget var för ett år sedan. Tog ett beslut som jag aldrig trodde att jag skulle våga ta. Mot sommarlovets slut gick jag till frisören och rakade av mig det hår jag hade kvar, herregud vad det var läskigt. Det kändes så konstigt att se mig själv i spegeln efteråt. "Jaha, det är så här jag ska se ut nu", tänkte jag.

Skolan började, jag började sakta men säkert vänja mig vid att jag inte hade något hår på skallen, kunde ju inte göra annat än att gilla läget. Vissa dagar var jobbigare än andra. Vissa dagar tänkte jag inte på det alls.

Allt eftersom började håret växa på sina ställen och jag valde att "spara ut" om man nu kan kalla det så. Och som jag har nämt tidigare så går det framåt nu! Jättemycket hår har kommit tillbaka. Det känns så knäppt, men fantastiskt, att jag faktiskt har hår att borsta, föna och till och med styla till viss del.

 

Jag försöker vara positiv och ta en dag i sänder, hur klyschigt det än låter. Men ändå är det svårt att inte blicka framåt, det är svårt att inte hoppas på för mycket, det är svårt att inte vara rädd. I dagsläget kan jag gå runt och fantisera om vilken frisyr jag ska ha när mitt hår har vuxit ordentligt."Jag kanske kan färga det brunt?! Eller så kan jag bleka det till en sån där riktigt askgrå ton?" Jag går föreställer mig hur den frisyren skulle se ut under studentmössen som jag kommer springa ut i nästa sommar. Sen kommer rädslan. Kommer jag få ha kvar håret nu? Tänk om jag tappar det igen, innan studenden? Jag vill inte tänka så, men ärligt talat så är det svårt att att undvika. Jag vet verkligen inte hur mycket jag vågar hoppas. När mitt hår hade vuxit ut igen efter att jag hade tappat det första gången fanns det inte på världskartan att jag skulle tappa det en gång till.

Det är sjukt att hår kan framkalla så mycket känslor. Varför ska det göra det egentligen?    

I vilket fall som helst så är jag så otroligt glad över att så pass mycket hår har kommit tillbaka.