and things go wrong no matter what i do
i just have to stay strong
Början av veckan var ganska omtumlande för min del. Jag försöker hela tiden att vara positiv och se saker och ting från den ljusa sidan. Rent ut sagt skita i att jag inte har något hår att borsta, styla eller tvätta, och inse att jag har så mycket annat att vara glad för. Det funkar för det mesta. Sen blir det bara så att jag helt enkelt inte orkar längre. Jag blir bara så trött och förbannad på hur situationen är, tycker att det känns orättvist och att jag har fått nog. Allt sköljs bara över mig. Bland det jobbigaste är att jag är tvungen till att gå runt i ovishet - jag vet ju inte när allt mitt hår kommer växa ut, om det ens gör det, det vill säga.
För stunden känns det då som att jag har fallit ner i en tusen meter djup grop och att jag aldrig kommer ha orken att klättra upp igen. Men sen går det på något underligt sätt över, väldigt snabbt till och med. Kanske är det bara så att jag behöver få ur mig alla aggressioner och alla sorgsna tankar, antigen genom att bli riktigt förbannad, falla ut i tårar, eller genom att gå på ett hårtträningspass och köra järnet. Nu mår jag så mycket bättre. Trots att jag fortfarande känner att det är för jävla orättvist att jag måste se ut så här så inser jag att jag är så lyckligt lottad i alla fall. Visst, jag är sjuk, men tack gode gud så lider jag inte av en dödlig sjukdom.
Jag är omgiven av ovanligt fina människor som jag tycker om så otroligt otroligt otroligt mycket, och som jag känner att jag får någonting tillbaka av. De får mig att må bra. Jag får gå i skolan och lära mig saker, samtidigt som jag får hålla på med ett av mina stora intressen, jag får ha roligt på skoltid. Mina klasskamrater förtjänar medljer för att de lyckas göra mig glad, hela tiden. Jag har tryggt hem att komma hem till och min mamma ger mig så mycket kärlek så att det räcker och blir över. Hon gör verkligen allt hon kan för att jag ska må bra hon med. Det är galet att jag har en så fin mamma. ♥
Jag måste bli bättre på att stanna upp och inse vilken tur jag har egentligen, även om det känns svårt så in i helvete när humöret är som lägst. Jag kan/borde/måste/vill/ska klara det här.
Åt helvete med folks blickar dessutom.
