Julia Ivarsson

  

Fredag:
Kom till skolan en timme för tidigt, helt omedveten om det till en början..
Fick massor med information om gamla och nya kameror på fotolektionen, fick också se en äkta polaroidkamera ♥ Tänk att ha en sådan.. Synd att priset inte matchar min plånbok hehe.
Hade styrkepass på idrotten och träningsvärken sitter i än!
Åt världens godaste kyckling med potatisgratäng till middag.
Mötte upp finaste Mickis på flygis och köpte vårat älskade naturgodis och myste sedan framför teven hemma hos moi tills vi somnade gott runt ett.

Lördag:
Jag och Mickis var hurtiga och gick upp till gymmet på morgonen.
Tog sedan en tur på stan med Sara. Hittade två toppar och en klänning.
(Känns lite fel att jag köpte saker till mig själv så här dags när jag egentligen borde köpa julklappar..)
Vid sju-tiden vankades det middag hemma hos Johanna med massor av vänner. Åt jättegod mat som både Johanna och Emma hade fixat ihop under eftermiddagen. Spelade också Utan tvekan och jag dog av skratt!
Avslutade kvällen hemma med Sara, slocknade klockan två.

Idag vaknade jag klockan nio, men somnade om till tolv (!!!). Brukar sällan sova så länge. Måste erkänna att jag inte har tagit ett enda steg utanför dörren idag, men med tanke på det blåsiga vädret som har härjat runt i Norrtälje idag så gör det mig inte så mycket. Jag har däremot städat och gjort färdigt det sista inför denna speciella dag; Första Advent är det ju! Så nu är julstjärnan upp i fönstret, mycket mysigt om ni frågar mig!
Nu saknas bara snön..!
Snart ska jag dricka glögg och äta lussebullar med mami och Sara!

Har haft en toppenhelg!

Början av veckan var ganska omtumlande för min del. Jag försöker hela tiden att vara positiv och se saker och ting från den ljusa sidan. Rent ut sagt skita i att jag inte har något hår att borsta, styla eller tvätta, och inse att jag har så mycket annat att vara glad för. Det funkar för det mesta. Sen blir det bara så att jag helt enkelt inte orkar längre. Jag blir bara så trött och förbannad på hur situationen är, tycker att det känns orättvist och att jag har fått nog. Allt sköljs bara över mig. Bland det jobbigaste är att jag är tvungen till att gå runt i ovishet - jag vet ju inte när allt mitt hår kommer växa ut, om det ens gör det, det vill säga.
För stunden känns det då som att jag har fallit ner i en tusen meter djup grop och att jag aldrig kommer ha orken att klättra upp igen.  Men sen går det på något underligt sätt över, väldigt snabbt till och med. Kanske är det bara så att jag behöver få ur mig alla aggressioner och alla sorgsna tankar, antigen genom att bli riktigt förbannad, falla ut i tårar, eller genom att gå på ett hårtträningspass och köra järnet. Nu mår jag så mycket bättre. Trots att jag fortfarande känner att det är för jävla orättvist att jag måste se ut så här så inser jag att jag är så lyckligt lottad i alla fall. Visst, jag är sjuk, men tack gode gud så lider jag inte av en dödlig sjukdom.
Jag är omgiven av ovanligt fina människor som jag tycker om så otroligt otroligt otroligt mycket, och som jag känner att jag får någonting tillbaka av. De får mig att må bra. Jag får gå i skolan och lära mig saker, samtidigt som jag får hålla på med ett av mina stora intressen, jag får ha roligt på skoltid. Mina klasskamrater förtjänar medljer för att de lyckas göra mig glad, hela tiden. Jag har tryggt hem att komma hem till och min mamma ger mig så mycket kärlek så att det räcker och blir över. Hon gör verkligen allt hon kan för att jag ska må bra hon med. Det är galet att jag har en så fin mamma. ♥

Jag måste bli bättre på att stanna upp och inse vilken tur jag har egentligen, även om det känns svårt så in i helvete när humöret är som lägst. Jag kan/borde/måste/vill/ska klara det här. 
Åt helvete med folks blickar dessutom.


 

Min vän My har fyllt sjutton år idag. Firade henne med tårta och paket idag på eftermiddagen - grattis vännen min! Har annars gjort lite söndagssysslor; städat och pysslat. Har dock inte pluggat som jag borde ha gjort. Jag suger hehe.
Farsdag har det varit idag också. Synd att min pappa inte är lika tillgänglig som alla andras. Synd att han inte är normal. Blir lite smått avundsjuk när jag läser hur alla andra har uppvaktat deras pappor idag. Vill också känna att min pappa är världens bästa. Ändå älskar jag honom så sjukt mycket.

Börjar tröttna på att jag inte har något hår nu. Helvete. God, I miss my old me.

Roligt att blogg.se vill samarbeta nu.. Av någon anledning fungerar det inte att ladda upp bilder. Idag blir det en typisk söndag; (FÖRSÖKA) plugga, träna, äta sova. Jippie.