Julia Ivarsson

Regnet öser ner utanför fönstren just nu, men jag är glad ändå!

Skolan har satt igång. Det känns lite smått overkligt att jag har inlett mitt sista år på gymnasiet. Var det inte igår som jag med nervösa steg gick till Roden för att för första gången träffa klassen, lärarna etc? Två år har gått så fort, kan bara tänka mig hur fort det här året kommer passera. Det är ju så mycket roligt som väntar! Det kommer förmodligen kännas tungt och kämpigt många gånger också, men det får man ta. Jag känner mig i alla fall väldigt motiverad till att göra bra ifrån mig, förra året vid den här tiden var min motivation som bortblåst. Kanske är det annorlunda nu när man faktiskt börjar se slutet.

"Man behöver verkligen få utlopp för alla känslor och tankar som trycker inuti
stängda dagböcker och preskiberade worddokument."

Jag kunde inte ha formulerat det på ett bättre sätt. Herregud vad tankar och känslor kan ta upp mycket tid ibland. Går och tänker tillbaka på hur läget var för ett år sedan. Tog ett beslut som jag aldrig trodde att jag skulle våga ta. Mot sommarlovets slut gick jag till frisören och rakade av mig det hår jag hade kvar, herregud vad det var läskigt. Det kändes så konstigt att se mig själv i spegeln efteråt. "Jaha, det är så här jag ska se ut nu", tänkte jag.

Skolan började, jag började sakta men säkert vänja mig vid att jag inte hade något hår på skallen, kunde ju inte göra annat än att gilla läget. Vissa dagar var jobbigare än andra. Vissa dagar tänkte jag inte på det alls.

Allt eftersom började håret växa på sina ställen och jag valde att "spara ut" om man nu kan kalla det så. Och som jag har nämt tidigare så går det framåt nu! Jättemycket hår har kommit tillbaka. Det känns så knäppt, men fantastiskt, att jag faktiskt har hår att borsta, föna och till och med styla till viss del.

 

Jag försöker vara positiv och ta en dag i sänder, hur klyschigt det än låter. Men ändå är det svårt att inte blicka framåt, det är svårt att inte hoppas på för mycket, det är svårt att inte vara rädd. I dagsläget kan jag gå runt och fantisera om vilken frisyr jag ska ha när mitt hår har vuxit ordentligt."Jag kanske kan färga det brunt?! Eller så kan jag bleka det till en sån där riktigt askgrå ton?" Jag går föreställer mig hur den frisyren skulle se ut under studentmössen som jag kommer springa ut i nästa sommar. Sen kommer rädslan. Kommer jag få ha kvar håret nu? Tänk om jag tappar det igen, innan studenden? Jag vill inte tänka så, men ärligt talat så är det svårt att att undvika. Jag vet verkligen inte hur mycket jag vågar hoppas. När mitt hår hade vuxit ut igen efter att jag hade tappat det första gången fanns det inte på världskartan att jag skulle tappa det en gång till.

Det är sjukt att hår kan framkalla så mycket känslor. Varför ska det göra det egentligen?    

I vilket fall som helst så är jag så otroligt glad över att så pass mycket hår har kommit tillbaka.

Grekland var en otrolig upplevelse. Om man bortser från lite sjukdom de sista dagarna så var allt på topp. Sol varje dag, kristallklart vatten, god mat, båtutflykt till stränder och en otroligt vacker lagun, delfiner, mojitos, brunbränd hud och häng i solstolarna med sommarpratare i radioprogrammet Sommar som sällskap. Ganska häftigt att man kan komma till en så annorlunda plats, både när det gäller natur,väder och kultur, bara av att sätta sig på ett flygplan i tre timmar.

Nu så här några dagar efter vår ankomst hem igen så känns allt som vanligt, men det kändes allt bra skumt att mötas av ca 16 grader och duggregn när vi landade på Arlanda natten till onsdag. Vi som mer eller mindre hade vänt oss vid 35-40 grader och molnfri himmel!

Summa summarum så är jag jättenöjd med resan, ett minne för livet, no doubt about it!

 

Gårdagen var fullspäckad. Gick upp kvart i fem på morgonen för att börja jobba halv sju. Klockan två var mitt pass slut och jag begav mig hem för att fixa och trixa inför kvällen. Avskedsfest för finaste Maja väntade ute på Vätö. Vi blev bjuda på världens godaste mat, skojar inte. Dans, musik, myggbett, flum, tårar men framför allt skratt bestod kvällen utav. Helt galet att hon ska vara borta i tio månader, kommer sakna henne!

 

Endast tio dagar utav detta sommarlov återstår, och jag förstår verkligen inte var tiden har tagit vägen.