kaffe & böcker & musik & lov & vänner & känslor
Skrivet: 2013-02-26 Klockan: 23:18:00
Förra fredagen hade jag bokat bord för mig och Johanna på restaurang På G. God mat, god dryck och fint sällskap. När klockan var sju minuter i tio insåg vi hur godissugna vi var. Vi slängde därför på oss våra ytterkläder och gick med raska steg till Hemmakväll där vi plockade på oss varsinn påse med lösgodis.
Dagen därpå fyllde min älskade mamma år. En stor bukett tulpaner och paket fick hon på morgonen. Mot kvällen kom släkt och vänner hem till oss för att fira och äta middag. Jag var dock inge vidare social vid middagsbordet så värst länge då jag ägnade största delen utav kvällen uppe på mitt rum. Att ägna en lördagskväll åt studier var väl ingen höjdare. Det kändes dock bättre när Johanna smög in i mitt rum klockan fem på morgonen efter en utekväll inne i stan. På söndagen åt vi drömfrukost och under eftermiddagen satt vi i mitt rum och lyssnade på nostalgimusik samtidigt som vi drack kaffe och målade naglarna i pastellfärger.
Har under förra veckan lyckats bocka av massvis med skoluppgifter. På måndagen ordnade jag, Jolene och Emma en fotografering till en uppgift i foto C på mindre än tre timmar. I sådana sammanhang är det väldigt lite tid. Men vi klarade det, och det kändes otroligt bra efteråt. Har även upplevt hur det är att läsa en så pass bra och gripande bok att man kommer på sig själv med att sitta och hulka. Satt i sängen på onsdagskvällen och kände hur mina ögon blev tårfyllda. Boken Förr eller senare exploderar jag av John Green är så otroligt fin men hemsk på samma gång.
Torsdagen var lång. Lång men händelserik och fin. Efter några timmar i skolan blev jag hembjuden till Anna uppe på Campus över en kopp kaffe. Hon har precis flyttat in i en otroligt mysig liten etta med fina stora fönster i österläge. Blev så sugen på att ha något eget i den stilen när det är min tur att flytta hemifrån. Trots att samvetet knackade mig på axeln då jag hade en stor rapport att skriva så blev jag kvar hos henne i flera timmar. Vi satt och pratade om allt mellan himmel och jord. Jag ser henne nästan som en storasyster. Vi har känt varandra sedan barnsben och hon har alltid så bra råd att delge mig. Alla borde ha en Anna nära tillhands. Rapporten på projektarbetet som väntade på att bli färdigskriven skulle lämnas in på fredagen, alltså dagen därpå. Jag hade alltså inget annat val än att skriva färdigt den. Jag har kommit underfund med att jag arbetar som bäst under press... Klockan tre på natten var rapporten i stort sätt färdigskriven och jag kunde äntligen släcka lampan.
På fredagen hämtade Borgis mig med bilen klockan nio. Vi åkte till Flygis och köpte med oss fyra olika sorters knäckebröd. Dessa skulle vara med i vår produktfotografering till projektet vi arbetar med på mediaproduktionen. Att spendera en för- och eftermiddag med Borgis inne i fotostudion var riktigt fint. Under tiden vi monterade, placerade, ordnade och plockade lyssnade vi på Kent, och gång på gång ställde vi oss frågan hur det är möjligt att någon kan skriva så vackra och häpnadsväckande bra texter. Att sedan få skriva ut och lämna in den där förbaskade rapporten var bara en sådan stor lättnad. Borgis och jag delade upp vårt inköpta knäckebröd systerligt, och när jag kom hem gjorde mamma och jag i ordning kaffe samt ostmackor. Jag läste de första sidorna i Tårka aldrig tårar utan handskar tills jag begav hem till Johanna där pizza med vänner och familj väntade. Gott och trevligt som vanligt.
Lördagen var en dag med massor av känslor. Ilska, oro, sorg men ändå glädje och lycka framförallt. "Pappas födelsedag" stod inringat i kalendern och jag fick bara en stor klump i magen. Det faktum att jag inte kunde träffa min pappa och säga grattis, det faktum att jag inte ens kan minnas ett exakt datum eller ens år när vi sågs senast gjorde bara så ont. Det gör alltid ont. Det gör ont varje dag. Det som är värst är väl att jag vet att vi hur lätt som helst skulle kunna ses, bara det att han inte förmår att erkänna sina snesteg genom åren, vilket jag stör mig på något kopiöst. Hela situationen är som ett infekterat sår. Jag vill förlåta. Kanske det är ett tecken på att jag har vuxit, ingen människa mår bra av att gå och älta. Men jag vill inte heller se det förgångna som något oviktigt, jag vill att han ska förstå vad hans agerande har haft för betydelse. Att förlåta är verkligen en av livets stora gåtor.
Jag och mamma gick i alla fall hem till Anna på eftermiddagen och åt födelsedagsfika, hon fyllde år tidigare i veckan nämligen. Jag kände att jag var tvugen att låta bilden på hallonefterrätten vara i färg, man blir ju så glad av att titta på den och dess härliga nyans. Sofia och Sofia kom sedan hem till oss en snabbis.
Mot kvällen väntade lite festligheter hemma hos Viktor. Tillsammans med nio fina prickar hade jag en mycket härlig lördagskväll. Seriösa och viktiga samtal varvades med hög musik, fuldans och skratt i stora mängder.
På söndagsmorgonen åt jag frukost länge. Läste ett repotage om Oskar Linnros och åt kanelknäcke från fredagens produktfotografering. Den enda kraftansträngingen jag gjorde den dagen var att gå till Flygis för att handla havrebollar och naturgodis. Det är faktiskt tillåtet att vara lite slö ibland.
Igår vaknade jag upp utvilad och insåg att jag hade lov. Det faktum att solen sken gjorde det hela mycket bättre. Slog en pling till min mormor som bjöd över mig på kaffe. På vägen dit lysnade jag på Oskar Linnros nya singel och invigde solglasögonen för i år. Att sedan sitta där i köket hemma hos mormor och lyssna på vad hon och hennes gamla vänninor har haft för sig den senaste tiden, hur hennes nya äggklocka inte ringer tillräckligt högt eller att hon har kommit en bra bit på pippi-tröjan hon stickar åt Maja, det är bara så rogivande på något sätt. En slags trygghet. Doften är densamma som när jag var barn, det luktar fortfarande lika gott.
På kvällen kom Johanna hem till mig. Vi satt sent in på kvällen och åt onyttigheter.
Konstaterade imorse att den första koppen kaffe på morgonen är den godaste på hela dagen. Slängde på mig kläder och gick sedan hem till Anna och Klara. Vi stekte de godaste pannkakorna och tog igen missad tid. När jag gick hem låg solen lågt och den speglades så fint i Norrtäljeån.
Ska njuta av ledigheten nu.
and with your hand in mine we will run
Skrivet: 2013-02-20 Klockan: 23:39:37
Vaknade upp till detta 7 mornar i sträck. Saknar det. Saknar hotellrummet och balkongen. Saknar värmen. Saknar doften av utomlands. Saknar det ljusblå vattnet. Saknar Korfu.
Har lyckats beta av massvis med skoluppgifter från förra måndagen fram tills idag. Det är en sådan otroligt befriande känsla när man lyckas genomföra något som till en början tycktes vara nästintill omöjligt. Nu återstår endast rapporten på mitt projektarbete, sedan kan jag ta lov med gott samvete.
Det är lättare att vakna upp på mornarna nu då det faktiskt börjar ljusna tidigare och tidigare för varje dag som går. Ändå har jag svårt att sätta ord på vad som händer runt omkring mig. Det känns som att jag är inne i något slags vakum. Klockan ringer på morgonen när det är dags att stiga upp ur sängen. Plötsligt befinner jag mig under mitt varma täcke igen, bara det att jag då ska försöka somna, för att sedan vakna upp till en ny dag. Allt som händer däremellan går så fort, men jag har kul på vägen.
Nu vill jag att det ska bli vår. Jag saknar att gå iklädd min jeansjacka. Vill kunna bära converse utan att frysa om tårna. Vill vara tvungen att leta igenom tygpåsen efter solglasögonen för att solen lyser så starkt. Vill se hur gatorna blir fina efter att allt grus sopats bort. Vill cykla. Vill äta årets första pinnglass.
give and take.
Skrivet: 2013-02-14 Klockan: 16:36:00
De senaste helgerna har jag varit i ett riktigt mys-mode. Så nu i lördags var det på tiden att gå ut och dansa och ha roligt med mina vänner. Lite förfestande ute hos Elina i Svanberga innan vi tog taxi upp till Mobergs. Väl där gick timmarna allt för fort och plötsligt var det dags att bege sig hemåt.
Denna måndag attackerade mig med pluggångest utan dess like. Rapporter, prov, redovisningar och uppsatser väntar på att bli klara, innan lovet dessutom. När man trött och stressad har man en tendens att ge saker runt omkring sig en väldigt negativ och mörk nyans. I sådana stunder är det skönt att man inte är ensam.
På tisdagen höll jag högtidstal på svenskan och jag blev bara så himla glad när jag sedan fick höra att min svenskalärare tycker att jag är bra på att skriva. Redovisade även två på böcker på engelskan. Jag gick även till skolans bibliotek och lånade en bok, självmant..! Detta är inte likt mig. 2012 hade jag som nyårslöfte att jag skulle bli bättre på att läsa böcker. Huruvida jag lyckades hålla det löftet är en annan femma... Men som man brukar säga; "bättre sent än aldrig". Jag får ta igen det nu helt enkelt. Efter skoldagens slut gick jag ner till Tre praliner och köpte med mig två semlor hem. Det var ju trots allt fettisdagen! Norrtelje Tidning hade dessutom gett det fikets semlor toppbetyg. Så här i efterhand är jag villig att hålla med. De var ruskigt goda.
Jämfört med gårdagen (som kändes allmänt jobbig och grå p.g.a. allt skolarbete) har denna dag varit väldigt fin och glädjebringande. Efter att ha vaknat upp utvilad och därefter gjort iordning en mumsig frukost blev jag helt tagen och alldeles varm när jag bläddrade fram till sida sju i Norrtelje Tidning. Jag står fast vid att Alla hjärtans dag är en uppfunnen högtid som bara går ut på att köpa presenter. De människor man älskar och bryr sig om ska man visa sin kärlek till under årets 364 andra dagar också tycker jag. Men att upptäcka att ens bästa vän har skrivit en liten hälsning till en i Norrtelje Tidning... Att tretton ord små ord kan lyfta ens humör så mycket. Jag är så lyckligt lottad.
still
Skrivet: 2013-02-11 Klockan: 18:21:59
min andra halva
Skrivet: 2013-02-04 Klockan: 23:01:42
En sommardag för två år sedan. Jag tjafsar, bråkar, gnabbar och grälar nog aldrig lika mycket med någon annan som jag gör med dig. Herregud vad du kan gå mig på nerverna ibland. Antar dock att du tycker detsamma om mig. Men samtidigt är du min andra halva. Om du är förbannad blir jag förbannad. Om du är glad kan jag inte bli annat är glad. Och om du är ledsen gör det verkligen ont i hela mig. Du är bland det bästa jag har och jag vill inget hellre än att du ska må bra. Jag är ju inte hel utan dig.
we're not made of steel
Skrivet: 2013-02-01 Klockan: 17:28:18
Skriver, skriver och skriver. Helgen kommer fortare än väntat, och under veckan har jag varit nostalgisk och lyssnat på låtar från Disneys gamla klassiker, så som Tarzan, Mulan och Lejonkungen. Finns det något bättre? Blir alldeles varm i själen av att lyssna på dem. Träningen har äntligen blivit en del av min vardag igen och det känns hur bra som helst. Känner mig starkare för varje dag som går. Fysisk träning sägs ju förbättra prestationsförmågan när det kommer till studier, hoppas det är sant, för nu behöver jag det verkligen. Projektarbete och uppsatser ska göras klart. Kom igen nu Julia..!
